Stressens olika ansikten

Föreställ dig att du står i den långa kön till den nya och omtalade attraktionen på Gröna Lund. Den som du hört flera kompisar beskriva som ”sjukt läskig”. Vad händer i din kropp när det äntligen blir din tur? Svaret heter stressreaktion. En reaktion som är livsnödvändig för oss människor. Utan den hade vi inte överlevt som art på jorden. Hur känns denna överlevnadsmekanism just här på Gröna Lund när du står och väntar på din tur? Hjärtat dunkar sannolikt lite hårdare och snabbare under bröstbenet. Du känner dig förväntansfull – taggad- men också lite skraj. Tänk om du inte grejar det? Tänk om skruvar sitter lösa och just din korg lossar? Lägg av! Säger du tyst inom dig själv. Banga inte nu! Det här kommer att bli superkul, det vet du ju, manar du dig själv och tar ännu en klunk från din vattenflaska.  När det äntligen blir din tur att åka, rusar du fram mot en av de lediga platserna. Du hör att säkerhetsvakten skriker något, men inte vad. Med fumliga händer spänner du fast säkerhetsanordningen. Nu finns ingen återvändo. När karusellen rycker igång hör du din kompis skrika:

”Nu jäklar blir det åka av.”

”Jaaa”, skriker någon. Kanske är det du? Du vet inte för en intensivt rusig känsla har tagit din kropp i besittning. Du skriker högt när g-krafterna svingar dig upp och ned, fram och tillbaka under de mest intensiva minuter du upplevt på länge.

Efteråt känner du dig alldeles knäsvag och lättad i kroppen, men också så lycklig. Jösses så kul det var!

Nu till en helt annan situation, långt ifrån Gröna lunds glädjetjut och sötsliskiga popcorn-doft.

Du har precis klivit av tunnelbanan, hör hur dörrarna slår igen bakom dig och hur tåget lämnar perrongen. Du styr stegen mot rulltrappan. Plötsligt drabbas du av en känsla av att någonting inte är som det ska. Så märker du det – väskan som allting hänger över din ena axel när du är på väg någonstans, är vidöppen. Ditt hjärta börjar banka, svetten bryter fram under armarna och i pannan. Du flämtar högt. Det får inte, får inte ha hänt! Men jo, någon har snott din plånbok utan att du märkte ett dyft. Ilska och beslutsamheten väller fram inom dig. Du kastar dig uppför rulltrappan, ryter ”flytta på dig” åt några personer som – förstås – blockerar utrymmet till vänster i trappan. De tittar förskräckt på dig, när du tränger dig förbi. Du kryssar bland folkmassorna på väg in och ut vid T-centralens utgång mot plattan. Väl där ute sätter du dig ner och börjar ringa alla viktiga samtal för att spärra dina kort. Dina händer fingrar darra lite när slår numret till Handelsbanken spärr-tjänst, men du lyckas hålla dem i styr. När du äntligen är klar med de viktiga samtalen, ställer du dig upp på darriga ben. Du känner dig lättad, så lättad. Och helt färdig.

Även fast de här två situationerna situationerna är helt olika till sin karaktär, triggar de igång exakt samma stressystem hos dig. Men du upplever dem olika. I ena situationen blir du ”hög” av skräckblandad förtjusning. I den andra blir rusig av ilska och beslutsamhet.  Stressen har olika ansikten trots allt.

Det går inte riktigt förstå stress utan att prata om nervsystemet. Låt oss dock först konstatera att stress i grunden är en överlevnadsreaktion, som hjälpt människoarten att överleva i 25 000 år. När vi uppfattar fara, hot eller något helt nytt och obekant skickas signaler till binjurarna som börja producera stresshormoner som förbereder kroppen på att göra vad som krävs för att Om du plötsligt ser en orm, när vi ute i skogen och plockar bär eller kantareller aktiveras det som kallas för det sympatiska nervsystemet igång. En kaskad av fysiologiska förändringar triggas i gång för att hjälpa dig bli redo för att göra det som krävs för att ”överleva” situationen: ditt hjärta slår snabbare; blodflödet till dina muskler ökar och du känner energin öka. Din hjärna arbetar snabbare. Pupillerna blir större för att släppa in mer ljus

Sympatiska. Parasympatiska. Pupillen vidgas. Hjärtats slaghastighet ökas. Luftrören vidgas. Mindre saliv från spottkörtlarna. Minde magsaft i magsäcken. Tarmrörelser lugnas tömning av tarm. Urinblåsan hämmas. Pupillen sluts. Hjärtats slaghastighet dämpas. Luftrören drar ihop sig. Mer saliv från spottkörtlarna. Mer magsaft i magsäcken. Tarmrörelser ökas tömning av tarm. Urinblåsan stimuleras. Parasympatiska Sympatiska.

Med hjälp av det här går kroppen in i ett slags överleva-tillstånd, vilket innebär att allt som inte hjälper med det ändamålet bortprioriteras, som att till exempel gå på toaletten och äta mat. Om och när vi sedan lyckas fly alternativt vinna kampen mot ormen så växlar nervsystemet över till det lugnande systemet – det parasympatiska nervsystemet, som lugnar ner och reparerar kroppen.

Det viktiga att förstå är att det ena systemet är inte bättre än det andra. Båda systemen behövs, men det krävs en BALANS mellan dessa två för att det ska vara hållbart. Man kan inte sova hela dagarna för det gynnar inte överlevnaden, men man kan inte heller åka karusell hela dagarna för då bryts kroppen tills slut bara ned.

Stresshormoner som adrenalin och kortisol är alltså både bra och dåligt. De hjälper din kropp att automatiskt reagera i stressade situationer. Det du däremot vill undvika är mycket och långvarig stress och adrenalinutsöndring. Stress och aktivering av sympatiska nervsystemet är inte farligt utan det är bristande återhämtning som är det. Så åk gärna karusell, men inte varje dag. Åk kommunalt, men se till att hålla koll på din väska.