Smärta som inte går över

Smärta som inte går över kallar man för långvarig smärta. Med det menar man smärta som finns kvar efter den tid det normalt brukar ta för en skada att läka, 3 – 6 månader. Man behöver inte ha ont hela tiden för att smärtan ska kallas långvarig. Det kan också handla om smärta som kommer tillbaka gång på gång, till exempel migrän och endometrios.

Smärta kan delas in i olika kategorier beroende på vad som orsakar den:

  • Smärta på grund av skadad vävnad, till exempel skador i huden, musklerna eller i skelettet.
  • Nervsmärta, som kan bero på skador i centrala nervsystemet, alltså i hjärnan eller ryggmärgen. Det kan också bero på skador i så kallade perifera nerver som till exempel vid bältros.
  • Psykogen smärta, som orsakas av psykiska sjukdomar.
  • Smärta där flera orsaker bidrar till att det gör ont.
  • Smärta utan klarlagd orsak.

Stor påverkan

Den långvariga smärtan är mycket påfrestande att ha. Musklerna i kroppen blir ofta spända och leder till att man undviker rörelser som gör ont. Det leder i sin tur till minskad muskelstyrka, rörlighet, uthållighet och därmed till minskad förmåga att göra saker i vardagen. Det är vanligt att smärtan ger sömnsvårigheter och att den påverkar minne, koncentration och humör negativt. Depression och ångest är vanligt liksom oro kopplat till smärtan. Faktum är att rädslan för att få ökad smärta kan bli till ett större hinder än smärtan i sig. En annan reaktion är att inte lyssna på kroppen och köra på för hårt, vilket kan leda till överbelastning och ökad smärta.

Långvarig smärta är ett vanligt problem

Närmare var femte vuxen har långvarig smärta. Majoriteten av dem upplever smärtan hanterbar, men hos sju procent av kvinnorna och fem procent av männen är den långvariga smärtan ett stort problem med negativ inverkan på sömn, arbete, fritid m.m. Den långvariga smärtan kan bli ett stort problem för livskvalitén

Skillnaden mellan akut smärta och långvarig smärta

Långvarig smärta har till skillnad från akut smärta inget värde i sig som varnings- eller signalsystem om att något är fel och måste åtgärdas. Tvärtom har den blivit ett problem. Det egna smärthämningssystemet har slutat att fungera på ett gynnsamt sätt och då är det vanligt att smärtan sprider sig och ökar i intensitet. Smärtan blir ett problem i sig. Vid den långvariga smärtan är intensiteten sällan hög men däremot dov och molande och vilket även påverkar individen emotionellt. Långvarig smärta kan leda till en påverkan som rörelserädsla (kinesiofobi), överdriven smärtreaktion (hyperalgesi) och beröringskänslighet (allodyni).

Patienter med långvarig smärta har oftast en störning i smärtdämpande funktion vilket kallas för ett gemensamt namn centralt störd smärtmodulering eller central sensitisering. Utvecklingen av detta fenomen är inte känt men man kallar på senare tid situationen för dysfunktionell smärta.

Du kan läsa mer om sensitisering HÄR och/eller se på en video om det, se nedan

Varför drabbas man?

I dagsläget vet man inte varför vissa får långvarig smärta och andra inte. Det är både biologiska, psykologiska och sociala faktorer som spelar in och påverkar om smärtan blir långvarig eller inte. Hur man hanterar smärtan varierar också från person till person.

Vad hjälper?

Det går att påverka långvariga smärttillstånd i positiv riktning och de vetenskapliga bevisen är starka för att många blir hjälpta av breda och samordnade behandlingsprogram  – så kallad multimodal rehabiliteringsprogram. Med multimodal rehabilitering menar man att olika yrkesgrupper, läkare, psykolog, fysioterapeut, rehabiliteringskoordinator arbetar i team och ger en kombination av  behandlingsinsatser. Det handlar vanligtvis om fysioterapi, KBT, ACT, medicinsk yoga och mindfulness.