Nej, anhöriga bör inte tolka åt närstående eftersom man då riskerar patientsäkerheten och rättssäkerheten. Den anhörige är emotionellt engagerad i patienten, vilket medför en risk för att väsentlig information inte förmedlas i vardera riktningen. Dessutom är den anhöriges språkkunskaper inte beprövade och inte heller kunskaperna om medicinsk och juridisk terminologi eller vedertagna begrepp. Det kan leda till att bedömningsunderlaget brister och den enskilde inte får rätt vård, insats eller möjlighet att få sina rättigheter tillgodosedda.

Att barn tolkar är särskilt olämpligt

Särskilt problematiskt är det om barn används som tolkar. Att barn tolkar istället för en professionell tolk är olämpligt inte minst av ovanstående skäl men också för att:

• Barn ska inte behöva anta en vuxenroll i familjen. Det gör dem till unga omsorgsgivare.
• Risken finns för att barnet får information om sin anhöriga som det inte ska ha.
• Den information barnet har rätt att få ges på ett sätt som inte är anpassat för barn.
• Risken finns för att informationen på grund av barnets bristande kunskaper och erfarenheter blir felaktig åt båda håll, med rättssäkerhets- och hälsokonsekvenser.
• Det är ett orimligt ansvar för barn att se till att informationen blir rätt – med risk för att barnet tar på sig skuld om något går fel.

Vi bokar istället tolk från tolkförmedling

I sitt arbete har tolken följande etiska huvudregler:

• Tolken ska översätta allt som kommer till uttryck under samtalet och inte utelämna, ändra eller tillföra något.
• Tolken ska vara opartisk i tolksituationen och tolkens egna uppfattningar ska inte påverka tolkningen.
• Tolken ska inte ta på sig andra uppgifter i samband med tolkningen.
• Tolken har tystnadsplikt.

Tolkens tystnadsplikt betyder att:

• Tystnadsplikten omfattar alla upplysningar som tolken får kännedom om i samband med tolkuppdraget.
• Tystnadsplikten gäller i förhållande till alla, också överordnade, kolleger och familj.
• Tystnadsplikten gäller också efter att tolken har avslutat sin tjänst.